Darkness

Ja då var man här igen. Svårt att sätta ord på hur fan det känns. Efter jag blev utskriven förra gången så blev jag hemmavid i ca 2-3 veckor, där mina symptom och tillstånd snarare försämrades än förbättrades. Så i lördags hade jag en röntgen tid vid 13.25 för att röntga lungorna för att se huruvida vätskan hade ökat eller minskat. Det resulterade i att jag var på väg att svimma och jag fick ett mentalt sammanbrott där tårarna inte ville sluta rinna, och röntgen personalen förstod allvaret i mitt mående.

 

I snart tre månader har jag långsamt blivit kvävd 24/7, vaknat mellan 5-15 ggr varje natt för att det känts som jag varit påväg att drunknat i sömnen,hostat tarmarna ur mig och för att varje rörelse i sängen har känts som ett maratonlopp och anfåddheten gjort mig svimfärdig och spyfärdig.

 

Hursomhaver. Röntgen gjordes och därefter blev jag direkt hänvisad till jourakutmottagningen där jag snabbt återigen blev inlagd på Hjärtintensiven. Såhär ligger jag nu. Snart en vecka har jag legat här och mina tankar håller på att äta upp mig. Totalt förtär mig. Allt jag har här är tid. Tid att tänka, tid att reflektera, tid att analysera, tid att måla fan på väggen och framförallt framkalla en rädsla och oro så enorm. 

 

Från första gången jag var här så har de tagits otaliga röntgen, blodprover och ultraljud. Läkarna famlar i mörkret och det finns mest bara massa jävla frågor och så lite svar. Det sista budet har varit att den här pleuravätskan är i grund och botten inflammatorisk. Men varför hjärtsäcken fylls på igen är det ingen som kan svara på. Läkaren var precis in och berättade att provsvaren på perikardvätskan som tömdes från hjärtsäcken och ett cytologiprov från en förstorad lymfkörtel(som dock redan är bekräftad inflammatorisk ifrån röntgen bilderna) inte har levererats idag heller. Patologerna lovade att svaren skulle redan kommit i tisdags men idag fick läkaren svaret att dom inte ens börjat analysera mina prover!! Hur fan är det möjligt? Så nu ska jag ligga här i min sjukhussäng och ruttna bort i ångest hela helgen för att förhoppningsvis få ngt sorts av svar i början av nästa vecka...... I tillägg fick jag besked om att jag inte längre kommer få stesolid för min ångest då det inte är hållbart i längden, då det är "otroligt" beroendeframkallande"!??? Vad fan spelar det för roll i sammanhanget och just nu?? Det är NU jag behöver skiten för att kunna kontrollera min förtärande jävla ångest som äter upp mig innifrån och nu har den livlinan tagits ifrån mig. Fan, jag är så sjukt jävla rädd över vad provresultaten ska visa och det känns som ingen förstår hur fan jag mår. 

 

Mina tankar är mörka. Jävligt mörka. Det känns som dödens käftar återigen jagar mig och jag vet inte var jag ska springa eller var jag ska gömma mig. Just nu finner jag inga ord. Jag är bara så jävla förkrossad och ledsen.