"To Love"
Ikväll värker mitt hjärta lite x-tra.
Saknaden,längtan & åtrån skär i mig som vassa rakblad.
Jag önskar så innerligt.... Så kolossalt mycket... Att det kunde bli Vi.
Jag tänker på hur livet hade sett ut tillsammans. Hur vår vardag hade tett sig. Hur jävla bra sexliv vi skulle haft. Hur fruktansvärt kul vi skulle haft tillsammans. Så mycket skratt & glädje.
Han gör mig glad.
Han får mig att må bra.
Han får mig att le när ingen annan kan.
Han ger mig gåshud vid varje beröring.
Han har fått mig att älska igen.
Skorpionen & Stenbocken
"Den känsliga Skorpionen passar fint ihop med den grubblande Stenbocken och dessa två är båda lika villiga i sängen och kan tillfredställa varandra bra. Skorpionens ägandefixering uppfattats bara som ett plus för den trygghetssökande Stenbocken och det lär inte bli många fnurrar på tråden i detta förhållandet. Ett mycket tillgivet och starkt förhållande både på kort och lång sikt. "
"The Final Ride"
Fy fan.
Så mycket jag gråtit idag pga en serie och ett stycke film har jag nog fan aldrig gråtit. Såg SISTA jävla avsnittet av Sons Of Anarchy i hela livet. Finito.Slutt. Summan av kardemumman blev det 7 säsonger. Hade gärna sett att dom gjort ett antal säsonger till.
Helt klart världens bästa serie.
& vilket slut sen. Puh.
Vackert men ack så känslosamt.
Jax Teller R.I.P
Annars då?
Länge sen jag skrev. Har varit en känslomässig berg & dalbana på sista tiden & är fortsatt.
Jag sliter med vad jag känner för Han. Man kan ju tycka & tro att det ska bli lättare med tiden, men det blir det inte. Jag slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden.Jag HADE brytit med Honom, jag hade gjort ett avslut och jag hade bestämt mig.
No more tears, no more sadness and no more pain and anxiety.
Framtill firmafesten.
Det tog inte lång tid efter jag entrade Riggen som jag och Han fick egentid. Tid för att prata. Jag ställde Honom mot väggen ganska så omedelbart och ställde den fråga jag så länge velat ha svar på, även om jag innerst inne vetat svaret hela tiden.
& jag fick det bekräftat.
Hade det inte varit för Hans sjukdom så hade det varit Han och jag för länge sen. Boom!
Den kändes. Hopplösheten. Maktlösheten att inte kunna göra någon skillnad. Han är stenhård på den punkten. Det kommer aldrig bli vi pga att Han inte vill utsätta mig för tårar, sorg och förtvivlan den dagen det går åt helvete.
Men som jag även sa till Honom. Jag har redan gjort mitt val och jag vet vad jag känner. Va fan, jag är redan indragen iHans liv så vad skulle det göra för skillnad om vi skulle vara tillsammans? Det skulle göra lika jävla ont ändå. Men sen samtidigt så är ALLT i livet så mkt lättare om man är två.
Han är svår.
Jätte svår.
Hursom så hamnade vi självklart tillsammans den natten. Även om jag hade tänkt att så inte skulle bli fallet. Jag dras till honom som en magnet, Han har den inverkan på mig och jag kan inte göra annat än att följa med. Hur jag än stretar emot så vill inte hoppet ge upp. VI dras till varandra och vi kan inte låta bli.
Rough situation?
Yäz.
Vissa dagar flyter livet på, och jag har inte tid eller ork att tänka över situationen medan andra är så jävla jobbiga, Idag har vart en skit kass dag. På ALLA plan. En såndäringa dag som du bara vill dra täcket över huvudet och invänta nästa dag.
Jag S.A.K.N.A.R Han.
Saknar Han så ofattbart sjukt jävla mycket.
"Tougher then the rest" har gått på repeat hela dagen & saknaden har varit kopiös. Jag orkar inte vara vaken något mer idag.
Vart på väg att lägga mig sen 18 tiden, men kaoset i min kropp och sinne har gjort det omöjligt för mig att varva ner och gå och lägga mig.
Nu har jag tagit några glas vin och en Captain Morgan så jag börjar känna lugnet lägga sig.
Vartfall någorlunda.
Sov Gott.
Så mycket jag gråtit idag pga en serie och ett stycke film har jag nog fan aldrig gråtit. Såg SISTA jävla avsnittet av Sons Of Anarchy i hela livet. Finito.Slutt. Summan av kardemumman blev det 7 säsonger. Hade gärna sett att dom gjort ett antal säsonger till.
Helt klart världens bästa serie.
& vilket slut sen. Puh.
Vackert men ack så känslosamt.
Jax Teller R.I.P
Annars då?
Länge sen jag skrev. Har varit en känslomässig berg & dalbana på sista tiden & är fortsatt.
Jag sliter med vad jag känner för Han. Man kan ju tycka & tro att det ska bli lättare med tiden, men det blir det inte. Jag slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden.Jag HADE brytit med Honom, jag hade gjort ett avslut och jag hade bestämt mig.
No more tears, no more sadness and no more pain and anxiety.
Framtill firmafesten.
Det tog inte lång tid efter jag entrade Riggen som jag och Han fick egentid. Tid för att prata. Jag ställde Honom mot väggen ganska så omedelbart och ställde den fråga jag så länge velat ha svar på, även om jag innerst inne vetat svaret hela tiden.
& jag fick det bekräftat.
Hade det inte varit för Hans sjukdom så hade det varit Han och jag för länge sen. Boom!
Den kändes. Hopplösheten. Maktlösheten att inte kunna göra någon skillnad. Han är stenhård på den punkten. Det kommer aldrig bli vi pga att Han inte vill utsätta mig för tårar, sorg och förtvivlan den dagen det går åt helvete.
Men som jag även sa till Honom. Jag har redan gjort mitt val och jag vet vad jag känner. Va fan, jag är redan indragen iHans liv så vad skulle det göra för skillnad om vi skulle vara tillsammans? Det skulle göra lika jävla ont ändå. Men sen samtidigt så är ALLT i livet så mkt lättare om man är två.
Han är svår.
Jätte svår.
Hursom så hamnade vi självklart tillsammans den natten. Även om jag hade tänkt att så inte skulle bli fallet. Jag dras till honom som en magnet, Han har den inverkan på mig och jag kan inte göra annat än att följa med. Hur jag än stretar emot så vill inte hoppet ge upp. VI dras till varandra och vi kan inte låta bli.
Rough situation?
Yäz.
Vissa dagar flyter livet på, och jag har inte tid eller ork att tänka över situationen medan andra är så jävla jobbiga, Idag har vart en skit kass dag. På ALLA plan. En såndäringa dag som du bara vill dra täcket över huvudet och invänta nästa dag.
Jag S.A.K.N.A.R Han.
Saknar Han så ofattbart sjukt jävla mycket.
"Tougher then the rest" har gått på repeat hela dagen & saknaden har varit kopiös. Jag orkar inte vara vaken något mer idag.
Vart på väg att lägga mig sen 18 tiden, men kaoset i min kropp och sinne har gjort det omöjligt för mig att varva ner och gå och lägga mig.
Nu har jag tagit några glas vin och en Captain Morgan så jag börjar känna lugnet lägga sig.
Vartfall någorlunda.
Sov Gott.
