Darkness

Livet är bra jävla märkligt.

 

Återkommande i mitt liv. Alltid. Så jävla skevt.

 

Jag har i över 6 månader kämpat och slitit med min kärlek till Han som inte ville ha mig. Eller rättare sagt. Han ville ha mig, men han hade cancer så han ville att jag skulle få slippa lidandet och tårarna som det skulle ha medfört om Han hade låtit mig bli Hans.

 

Jag har gråtit mig till sömns i många nätter, har skrivit låtar tillägnad Honom, saknat & längtat efter Honom, Gråtit lite mer... Verkligen kämpat för att få Honom och senare att komma över Honom. MItt hjärta har varit i tusen bitar och legat utspritt i atmosfären utan en aning om hur fan jag ska kunna laga det som kallades Mitt hjärta.

 

Tiden läker alla sår sägs det. Rent skitsnack. Man får bara ett perspektiv på saker och ting - saknaden, längtan och förtvivlan dämpas, men det finns fortfarande närvarande om än inte lika intensivt.

 

HAN är fortfarande närvarande och finns i mina tankar ofta, om än kanske inte dagligen nu längre, men Han finns & existerar. Vi har inte pratat eller haft kontakt sen den 19 Dec. Det var Dagen JAG satte stopp. Den dagen jag gjorde valet att jag är färdig med att må dåligt över Honom och att jag var tvungen att få distans till Honom.

 

Från den dagen blev min "kommaöverprocessenöverHonomjagkundegåttövereldför" på riktigt. Helt jävla konkret och verkligt.

 

Jag har inte låtit någon komma mig nära, vare sig emotionellt eller sexuellt sen den helgen jag följde med Honom hem till Sarpsborg. Jag har inte velat varit med någon annan. Så fort en situation närmat mig där jag kunde haft chansen att knulla så har jag backat. Eller fått någonsomhelst sorts av manlig närhet.

 

PÅ EN GÅNG: Jag har bara mått illa av bara tanken av att vara med någon annan. Hela min kropp har bara skrikit NEEEEJ.

 

 

En kille kom in i mitt liv på ett kanske inte så jävla vanligt vis. Alldles nyligen. & jag förstår fan inte riktigt någonting just nu. 

 

Totalt Rein Kaos.

 

Självklart är ju killen allt som jag INTE ska träffa, men däremot är Han urtypen av kille som jag ALLTID träffar. (Frånsett Tj som var den finaste killen jag NÅGONSIN träffat!) Bad ass. Bad Guy. FD(!?) drog missbrukare, kriminell, yadaydadyaydayaHey...

 

Ni fattar?

 

Vi har känt varandra i knappt två veckor och exakt efter EN vecka så började dramat. Varför i helvet hamnar jag ALLTID i skottlinjen? Återkommande. Hela tiden Jämt.

 

Detta som har utvecklats mellan oss är inte meningen-Kan omöjligt vara. Han är allt jag INTE ska falla för.

 

Han har gjort ett sådant sjukt intryck på mig och det är Han jag tänker på innan jag somnar och det är han som är det första jag tänker på när jag vaknar. T.o.m i mina drömmar har han börjat besöka mig.
Jag vill så gärna att Han ska röra mig, kyssa mig och knulla mig. Sådär helt galet brutalt.

 

Åter igen av andra anledningar än Cancer så kan vi inte börja ligga och vi kan inte få känslor för varandra. & återigen så kan jag inte berätta varför. Eller egentligen det kanske jag kan? Jag har ingen sekretessplikt

 

Skitsamma.

 

Varför händer detta mig?

 

Fuck Valentines day!