Darkness

Just nu känner jag så jävla ledsen.

Tom.
Trasig.
Raserad.
Överkörd
Bedragen

Jag vet att Han inte lovat mig någonting. Jag vet vart han står.Jag vet att han inte vill ha förhållande nu. Jag vet att han är osäker. 

Det jag sliter med mest är att jag inte vet hur Han känner. Hans känslor för mig. Han har inte med ord sagt vad han känner för mig, mer än att Han trivs i mitt sällskap, tycker om min närvaro & att Han tycker om att ha sex med mig. I tillägg har vi en överenskommelse att inte ha sex med andra. Bara tanken av Han med en annan gör mig helt kvalm & spyfärdig.....Men sen då?

Men ska det vara så svårt att vara ärlig? Jag vill att människor i min närhet ska vara ärliga mot mig och inte säga förmildrande saker som är inlindande i bomull av rädsla att göra mig ledsen. Jag mår bäst av ärlighet. Det gör alla människor.

Samma stund som jag lämnade jobbet förra tisdagskvällen så VISSTE jag att saker och ting skulle förändras mellan oss. Jag visste att Han inte skulle höra av sig, jag visste att våran Era skulle vara över samma dag som jag slutade. Han har försökt stöta bort mig den sista tiden av skäl jag faktiskt inte kan skriva om här på bloggen i respekt för Han.

Förståliga skäl. Absolut.

Men varför kunde Han inte avbryta det vi nu än hade öga mot öga? Varför utsätter han mig för den här obehagliga tystnaden,väntan,saknaden & förtvivlan? Ist för att bara dra sig undan & låta mig suffer in silence-Kunde Han inte bara avslutat det vi påbörjat med ord? Om Han bara hade sagt precis som han kände och inte ingett mig med förhoppningar..... Kunde han inte kunnat grusat dom förhoppningarna längs med marken ist? Satt ett tydligt avslut.

Jag hade blivit svin ledsen men samtidigt så hade jag verkligen uppskattat Hans ärlighet. Just nu hade jag behövt svar på så många frågor.... Så många frågor men så lite svar.......

Jag är förtvivlad. Jag vill inte förlora honom.Jag vill ha Han i mitt liv. & inte bara som vän med benefits.... Jag vill stötta honom i tårar och i glädje -Jag vill finnas för Honom 24/7. Jag vill vara hans andra hälft. Jag har verkligen förstått vad Han betyder för mig.

Verkligen skit bra det här. Olyckligt kär och i samma sekund som jag lämnade Han så blev jag arbetslös. Två flugor i en smäll lix.

Varför inte? En olycka kommer ju sällan ensam sägs det ju.

& mitt liv är kantat av olycka..... När ska den här jävla trenden brytas? VAD i hela friden skulle kunna få mitt liv att få flyta på och börja kantas av lycka ist? En människa orkar fan inte hur länge som helst. Men grejen med mig är att jag vägrar ge upp hoppet. Hoppet och meningen med livet, för någonstans så finns det någon ljusstrimma som gjort att jag överlevt alla jävla hinder som mött mig i livet.

Jag ger aldrig upp.

& den här sörjan ska inte få rasera mig igen.

Jag V.Ä.G.R.A.R.