Darkness

Fan kan inte sova. Pulsen är ennu förhöjd & jag inser att jag tog riktigt jävla illa vid mig av den tidigare händelsen. Jag blir så jävla upprörd över att det finns såna däringa människor. Varför? Vad är poängen att dom finns? Att man kan njuta av att göra andra människor illa....

************************************************************
När saker och ting sker, framförallt negativa saker så försöker jag se hurvida min delaktighet spelade in på resultatet. Hur jag kunde gjort annorlunda, sagt eller agerat. Det finns ALLTID två sidor av myntet, det är aldrig bara alltid alla andra som gjort fel.
***********************
Just i det här fallet så är det svårt att analysera. Jag har absolut INGENTING att gå på. Mer än att personen som skrivit det vidriga inlägget uppenbarligen hatar mig. Hatar mig för vad? Jag kan inte se att jag NÅGONSIN gjort ngn så pass illa att jag förtjänar att få en önskan om att ngn vill se mig död.
*************************************************
Fy fan, jag får gåshud & vill vomitisera.
*************************************************

Jag gör & säger inte alltid dom mest genomtänkta sakerna, jag handlar gärna före jag tänker, jag är bara jag... Såväl ingen ursäkt men samtidigt kan jag inte vara någon annan. Jag som alla andra har negativa egenskaper, något jag är mycket väl medveten om och som jag för varje dag som går försöker jobba med. Ingen är en yber mench. Hur gärna man än skulle vilja vara det.

Alla gör fel.

Jag har gjort fruktansvärt mycket fel i mitt liv och gentemot dom jag älskar & har älskat. Som jag skrivit om tidigare. Man måste försöka göra om och göra rätt. Jag kan inte förändra det förflutna. Det som har hänt har hänt och jag kan tyvärr inte göra någonting ogjort. Hur gärna jag än önskar att vissa saker skulle kunnat raderats. Saker jag INTE är stolt över. Människor som varit hela min värld och som jag älskat villkorslöst som jag förlorat pga min egen dumhet.

Sadly. Bad shit happens.

Jag vet att man inte kan vara omtyckt av alla, det finns olika smaker för alla, men samtidigt så får man ju acceptera varandras olikheter och egenskaper & ta varandra för vad vi i grund och botten är. Människor. Simpla jävla homosapiens. Vi behöver inte tycka om alla, men fortsatt vara en medmänniska och agera som vuxna människor. Är det för mycket begärt?

Jag FATTAR INTE hur man kan vara funtad på det skeva viset att sparka på någon som rest sig upp från ruinerna så jävla många ggr om & som kommer rasa om och om och om igen. Jag må vara en stark individ, stor i käften och ha en jävla hård utsida utåt sett. Men vet ni vad? Jag har en mjuk insida. Hård son of a bitch på utsidan men en insida av bomull. Jag är lixom inte stenhård rakt igenom och jag har faktiskt känslor som alla andra......

Tro det eller ej.

& varför rasa igen kan man kanske undra? För att det ligger i min natur och jag blev född på detta viset. Inget jag heller kan göra något åt. Hela mitt tidigare liv har sett ut på detta här viset och det kommer det göra i resten av mitt fortsatta liv. Skillnaden för var år och för varje erfarenhet som går är att jag tacklar och hanterar ned/motgångarna på ett annat sätt. Det blir lättare för varje bakslag. För varje depression. För varje käftsmäll. Jag känner på mig när jag är på väg ner i en svacka & jag försöker balansera & parera skiten. Så gott det går.

Anledningen till att jag reagerar på det här sättet är att jag blir så förbannat jävla ledsen över att det finns sådana här människor. Jag måste fan bara säga det igen.

DU ÖNSKAR INTE LIVET AV NÅGON!

Det finns inte i min världsbild och det ligger inte i min natur att tycka det är okej. För det finns fan ingenting med det som är okej.

Du i tillägg med så många andra individer är sjuka människor som behöver hjälp. Hoppas hjälpen når fram innan det är försent.