Darkness

Tänkte mycket på att känna sann lycka och glädje innan i bilen hem från jobbet. Jag kan räkna på en hand hur många gågner jag känt det på senaste.. Dom tillfällena är fan inte många.

 

Jag tittade på mig själv i backspegeln och såg en ledsamhet/hopplöshet i mina ögon jag inte reflekterat över innan... Tänkte tillbaka på den dagen då jag träffade Anton, det första mötet, våran första tid tillsammans. Fy fan vad jag var lycklig då. Det bara pirrade i hela kroppen,mina ögon lyste med en speciell lyster varje dag, mitt leende var så jävla genuint. Jag var lycklig då.

 

Kärleken som uppstod mellan mig och A, sann självsfrände den kalla Januarikvällen i slutet av Januari förra året...  But now she´s gone..

 

Eller som när jag träffade Emma, den dagen då Emma kom in i mitt liv. Då kände jag stor lycka att fortfarande finnas till i denna världen och att fått möjligheten till att få lära känna den där fantastiska varelsen....

 

Även om många problem tyngde mina axlar under dessa tider så fanns inte problemen just då. Dom försvann i ett efori av lycka.Problemen kunde man ta sen. Just där och då kunde INGENTING  tynga mina axlar.

 

Mår du bra psykiskt och känner sann glädje, så går alla problem att lösa smärtfritt, more or less lixom...

 

Just nu så är det så mycket skit som tynger mina axlar att jag typ slutat bry mig. Tar dagen som den kommer. ALlt blir bra en dag. Det får helt enkelt ta den tid det kräver. Inställningen till saker är A & O.

 

Ska BARA ordna upp min ekonomi, ska BARA ta ställning till om jag orkar med en Rättegång, ska BARA ta ställning till om jag vill & om jag får igenom ett byte av lägenheten, ska BARA svälja min egen stolthet i ett par situationer, jag ska BARA hitta nytt jobb,ska BARA samtidigt orka plugga, samtidigt hålla ihop mig själv, samtidigt träna röven av mig, ska BARA tvinga mig själv till det yttersta,ska bara komma i fas med brytningen med Mamma, ska BARA komma över sorgen över A & R...

 

Fan Fan Fan Fuck Fuck Fuck..

JÄVLA KUKLIV!