Darkness

Something new about your self.

Kanske inte alla. Men dom flesta.
Bara man vill & jobbar på att bli en bättre människa och göra allt man kan för att vara den bästa vännen, den bästa dottern/sonen, den bästa arbetskollegan eller den bästa älskaren...

INGEN ÄR PERFEKT.

 

Vi ha alla våra fel & brister, men istället för att klanka ner på sig själv för dom sämre egenskaperna så tycker jag det är viktigt att man påminner sig själv ibland vad man är bra på. & vad man tycker om här i livet. & vad man försöker förbättra hos sig själv.

Livet som arbetslös ger vääääldigt mycket tid till att tänka och fundera över sina värderingar här i livet och hur man skulle vilja att man var och hur jag ska ta mina negativa egenskaper och göra dom till något bra & hela tiden se det som en utveckling framåt inte som ett nederlag som människa.

Jag har varit på en del arbetsintervjuer på det sista och jag har ÄNTLIGEN börjat blivit bekväm med att vara på arbetsintervjuer. Har aldrig direkt gillat det, har alltid haft en gnolades ångest under den korta period du har på att "sälja" dig själv & prata på för varför just DU ska ha jobbet.

Har alltid lidit av en hög grad Prestationsångest, något min älskade far är grundare till.

Han har tryckt ner mig under alla år, genom ord,slag & psykisk misshandel. Han klargjorde väldigt tidigt i mina dagar att jag inte skulle komma till att bli någonting annat än just ett misslyckande, en missbrukare utan framtid. Ingenting jag gjorde var tillräckligt bra för honom. & när jag då i mina tidiga år gjorde tonårsrevolt och var den värsta jävla outlaw ungen som tidigare skådats, så fick han bara mer bensin på elden så att säga.

Han spydde, sket och pissade mig i ansiktet så många gånger om!

Han både psykiska & fysiska misshandel har satt sina spår, men samtidigt så är jag jävligt glad över att jag fick äran att vara just den som fick ta den skiten. Utan dom erfarenheterna kanske jag just precis hade blivit en junkie, med förkärlek till krök,pulver & tabletter.... Eller det dära "kanske" skulle inte stått där, det skulle stått "HADE" blivit en junkie.

Men jag valde en annan väg.

I will never forget some words you said.
I will NEVER forget some actions u did.
It´s written forever in my heart/mind.

Jag hatar dig nu & för alltid.

Well back to the issue.

Jag var på en arbetsintevju för ett par veckor sen som fick mig att bara vara jag. Intervjuarna var otroligt trevliga och lättsamma människor, och visst fan var jag nervös men 5-10 minuter in i intervjun så bara rasade prestationsmuren och jag visade dom den sanna Ewa. Det var så jävla skönt. När jag gick från intervjun så kändes det som jag hade vart hos en psykolog, jag var så uttömd. I positiv bemärkelse. Sättet dom intervjuade mig på var jävligt smart och det var bra frågor och väldigt bra utförd intervju.

All cred to them. (Inte fått svaret om jag fick jobbet, så vi får se om jag prickade mitt i prick genom att bara vara jag...)

Hur som haver så fick jag mig några funderare om hur man kan ta sina negativa egenskaper och utveckla till bra egenskaper, hur jävla mycket jag egentligen kan(har kunskap om) och älskar att göra, om hur människor omkring mig ser mig som person & varför i helvetet jag hela tiden fortsätter kämpa och aldrig ger upp hoppet om livet.

Livet är fan häftigt emellanåt.