Darkness

Lagt mig i sängen precis, kom hem från gymmet för 20 minuter sen, där jag tillbringat 4 timmar denna kväll. Slängde ihop lite ägg & majskolvar, min nya last i livet. Smörstekta majskolvar med salt. Mumma. Kom fresten på mig själv ha cravings häromdagen... & inte på vad som helst. Det jag hatat mest i matväg sen jag börja äta sunt. Havrefuckinggrynsgröt. Havrefuckinggrynsgröt med kanel,blåbär,hallon & äppelmos. Så jävla gott. Livet slutar tamefan aldrig att förvåna.

Tre saker jag tänker skriva om denna natt.

Första avslöjandet handlar Om vad som egentligen hände den dagen/natten jag fick åka ambulans & hamnade på Näl. Jag känner jag vill förklara. Strömstad är en liten byhåla, folk snackar & spekulerar. Jag skiter högaktnigsfullt i vad det sägs om mig, gör alltid intryck på folk genom att bara vara Ewa, genom att bara se ut som jag gör, att bara öppna käften, att bara entra ett rum. Jag är van. M.E.N. Den här gången vill jag att människor verkligen ska veta & fatta vad det handlade om. Varför jag gjorde det val jag gjorde.

Jag har fått så många fina mail, samtal, sms, inlägg på Fb/telen. Men jag orkade inte med all omtanke just då. Därav avaktiverade jag mitt konto. Nu, med perspektiv på händelsen så vill jag tacka det allra ödmjukaste för all omtanke. Jag vet att jag helt klart har väldigt många bra vänner & människor runt om mig.

Det har varit lite mycket på sistonde, jag drack för andra gången på 3 månader, drack Whiskey in på förmiddagen & jag fick en overload i skallen & drog i mig 2-3 burkar Concerta. Jag tog helt enkelt en jävla överdos, av en medicin jag är avhengd av varje jävla dag. Det resulterade i att jag som en påtänd jävla kanin drog hemifrån & lämnade mina vänner i ren förtvivlan då mitt sista meddelande var att det var min tur att tacka jordelivet för min tid. Sista meddelandet på 8-9 timmar. I mitt rus så kan jag helt ärligt säga att jag aldrig varit så jävla säker på ngt som då. Jag ville dö. Jag skulle hoppa från berget i stan. Det skrämmer mig idag att förstå hur nära det var. På vägen mot berget stod en likbil. Jag stod & såg på den länge. För mig var det ytterligare ett tecken på att min tid var ute. Solen sken upp & dagen blev vacker, en perfekt dag att dö på.Hade det inte varit för att rösterna i mitt huvud nojjat upp mig så fruktansvärt om helt sjuka grejer,som i sin tur resulterade i att jag hamnade på en kolsvart vind, där jag satt & tryckte i många timmar så hade jag hoppat. Utan tvekan. Jag var färdig med att kämpa, jag var färdig med att försöka leva ett härligt, glädjefyllt liv, jag var bara färdig med allt. Trött på att livet tamefan aldrig blir som jag vill ha det.

Nu lever jag. I allra högsta grad & är jävligt tacksam för det. Ingen behöver vara orolig. Jag mår bra. Jag fick en tillfällig svacka som gjorde mig svag. Jag är helt färdig med att dricka efter denna händelse. Finns många anledningar till att jag ska hålla mig nykter. Här är bara en.

Det jag utsatte mina närmsta för var vidrigt. Dom trodde i många timmar att jag var borta. Att nästa gång dom skulle få se mig var att bli ihopskrapad från marken, instoppad i en likpåse. Jag är otroligt ledsen för detta & det finns inga ord som förklarar hur ledsen jag verkligen är. M.E.N. Livet går vidare. Ni vet, lär er livets stora gåta, & förlåta. Jag är inte självmordsbenägen, har aldrig vart. Däremot har jag alltid varit självdestruktiv mot mig själv, lättaste vägen att släppa på ångest har alltid varit för mig att skära mig, supit hjärnan i småbitar, knarkat eller knullat. My way to handle Life.

Förlåta. Det är en stor egenskap att inneha som människa. En jävligt viktig egenskap. Tråkigt nog så finns det allt för många människor som inte innehar den egenskapen. Vissa människor gör inte misstag. Enligt dom själva. & där går våra åsikter isär. ALLA gör misstag. Alla måste få göra misstag. Det är där någonstans vi utvecklas & förhoppningsvis lär oss av våra misstag!

Pga denna händelse så har jag förlorat två av mina närmsta vänner. Sjukt tråkigt. Men samtidigt så förstår jag att våra vänskaper inte kunde vart mycket värt. Du lämnar inte en människa som redan ligger på marken & FORTSÄTTER slå, sparka & spotta. DET är lågt. Sjukt jävla lågt. Dessa förluster har inte rört mig nämnvärt i ryggen då jag fått svart på vitt att våra vänskaper var inte menat att bli en livslång förpliktelse & kärlek & att jag behöver inte energitjuvar i mitt liv. Denna gång är jag stenhård. Jag kommer INTE krypa på alla fyra & be om förlåtelse. Jag är värd mer. So. Fuck u all. Hoppas ni får ett bra liv, för det tänker då fan jag ha!!!

Visst. Jag saknar min fru. Vissa dagar mer. Andra inte alls. Det går väl över. Som brustet hjärta & kärleksorg. Det GÅR över. Bara härda ut:/

Saknad. Tystnad. Det är allt som är & allt jag får av dig. Svår situation. Min mur är uppbyggd, tänker inte ta ner den förrän du säger att det är ok. Men.Jag vill att vi ska börja leva tillsammans nu. Helst igår. Saknar dig.