"The Agony seems to never fade away"..

Blev något konstigt med förra inlägget, lagt in sig flera ggr?! Tror blogg.se hade fel med sina servar innan...

Yeah, ny dag & hur är dags formen!? Ångesten ligger latent, varje dag, varje minut, varje sekund... Jag försöker att inte ta ångest dämp varje dag, men det är svårt. Spelar ingen roll vad jag försöker sysselsätta mig med. Jag hoppas att ju längre tiden går & när tiden läkt de öppna variga såren, att ångesten avtar. Jag frågar mig varje dag-" Var det värt det här Ewa?"Var det värt att bli kär igen? Det tog mig 6 år efter Jim att kunna förmå mig älska igen. Hur jävla lång tid kommer det ta denna gång? Tiden är fan inte med mig, jag är 26 år gammal & det suger rejält i livmodern & jag vill köpa hus & jag vill köpa familjebil. Ja, ni hörde rätt, Sörensen vill bli vuxen! Jag har levt ett rejält rock n roll liv med massa krök,knark, pöking,festivalande & jag känner mig färdig med det... Fan fan fan... Anton. Jag saknar dig varje dag, varje minut & varje sekund. Mina tankar är hos dig hela tiden. Hur länge ska jag behöva känna såhär?

Dagen annars har varit lugn, var & åt frukost med Maltzeff/Gunnarsson & sen klipp solning med Bettan.
Havets brus & mina tankar sköljdes för en kort stund bort med vinden....

När jag kommer hem ska jag städa klart & tända massa ljus, bada badkar & ta mig några glas vin. Sen tänker jag lägga mig i soffan & kolla porr. Känner jag behöver det;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0