Darkness

"Fånga dagen". Ett riktigt bra ordspråk. För i morgon kan allt du har, någon du älskar vara borta. Vi måste lära oss att bli bättre på att just fånga dagen. Det är jävligt lätt att vara efterklok, att börja tänka så efter man förlorat någon. Tro mig jag vet.

Tänkte i detta inlägg skriva om förlust. Vänner. Vad är dom till? Hänga, ha det gött med, kröka? För många räcker det där. För mig är en riktig vän någon som finns där i vått och torrt, no matter what, i tårar, sorg, i glädje och som lyssnar, någon som ger dig kärlek med kramar & fina ord.

Efter det tog slut med A, så har mitt liv varit kaos, sån ångest som jag haft nu under en längre tid har jag ALDRIG haft, sån sorg har jag aldrig känt förrut & sån förtvivlan går inte ens att förklara. Under den senaste perioden har jag märkt vilka som är mina riktiga vänner. Andra har jag märkt glidit undan... Varför? Är övettygad om att dom inte orkar/orkade höra på mina problem & se mina tårar. Ewa Sörensen är ju inte sån egentligen, hon är ju en glad, utåtriktad tudd brud, men vilket vrak hon har blivit, fan orkar inte lyssna på det här något mer.... Det jävliga är att ingen har sagt det till mig, en enda mening hade räckt" Du Ewa, jag är ledsen jag förstår att du har jobbigt, men ja ghar så mycket med mig själv nu eller jag har så mycket i mitt liv just nu så jag kan inte räcka till till dig med". En mening. Så jävla lätt att säga. Än att bara ta svansen mellan benen och sluta höra av sig. Ni som känner er träffade kan ju ta en funderare & fråga er själva om det var värt det? Jag hade lätt kunnat tagit att fått den förklaringen. Ärlighet ni vet, varar fan längt i längen. Oftast iallafall. Så med detta vill jag ge er en jävla käftsmäll & säga att ni sårat mig mer än vad ni kan ana.

Vänskap har alltid betytt mest i hela mitt jävla liv då jag inte har en familj, så mina vänner har alltid varit min familj & jag älskar mina vänner över allt annat. Thats why this hurts.

Sen har vi alla er som varit hos mig, hållt mig i era armar, medans jag gråtit, skrikit och haft ångestattacker, hållt om mig och smekt mig i håret,lyssnat medan jag pratat tills det inte längre fanns något mer att säga & vart helt fantastiska. I ow you big time! Även alla ni som ringt och smsat och mailat & skrivit boostade mail & kärleksförklaringar. Det värmer långt in i mitt hjärta att ni orkar & bryr er.<3

Med det vill jag bara tacka er för allt stöd.
Älskar er!