En blogg om livet efter cancer. Att leva med alla biverkningar & komplikationer. & att konstant leva med rädslan att få återfall. Denna blogg är rakt igenom naken,ärlig och intim. Jag skräder inte orden och jag blottar mina innersta känslor och tankar. En blogg i terapeutiskt syfte.
"What doesn't kill u,makes u stronger"
En olycka kommer sällan ensam.Så sant som det är sagt.I morgon är min sista dag på mitt vikariat här på jobbet i Norge. Har känt på mig detta ett tag. Anleggs branschen är inte speciellt lukrativ på hösten/vintern så jag anade att jag inte skulle få förlängt vik.Ingen är mer ledsen än jag,trivs som fan med mina arbetsuppgifter,arbetskollegor,att ligga ute i veckorna,att jobba samman med den bästa... Listan går att göra lång. Så det är med sorg i hjärtat jag packat ihop mitt rum & mentalt förberett mig för min sista resa hem i morgon kväll. Jag har gråtit floder de sista,hade ju det här på känn men samtidigt så är ju hoppet det siata som överger en. Så jag har ju hoppats att få kvar... Tills idag.I morgon ska jag lämna nycklar,utstyr & säga hej då.Tror jag kommer skita i den sista delen,orkar inte med farväl,det kommer bara ta mer energi än vad det kommer ge. Sista kvällen nu. Ligger nyduschad i rummet & inväntar Han som fått mitt hjärta dunka lite fortare-Han som lyckats skaka om hela min värld. Något jag inte trodde skulle bli möjligt efter A;s svek,otrohet & lögner. Sista kvällen med Han. Jag kommer sakna våra kvällar,våra samtal,våra skratt,vårat jobbsamarbete,vår relation....Livet slutar aldrig att förvåna....a.
