"Alone with my thoughts"

Mamma återvände hem till Växjö idag efter en veckas besök hos mig i Ksd.
Tystanden som uppstod när jag kom hem var fan oumbärlig.
 
I miss her already.
 
Världens finaste mamma för övrigt.
 
Fy fan vad hon har fått stått ut med mycket skit från mig, men aldrig lämnat min sida.
Unconditional love.
 
 
& så saknar jag Han som får mitt hjärta att pulsera lite snabbare än vanligt.
Helvetesjävlapissskit. Det här var det sista jag ville, att bli olyckligt förälskad.
 
Hoppet är det sista som överger människan och det ligger sån sjuk sanning idet.
 
Jag hoppas.Hoppas till jag tror jag ska gå sönder. 
 
Vissa dagar är så jävla lovande medan andra krusar de förhoppningar som tänts inom mig. Jag vet vart han står och jag vet vart jag står. Men vissa dagar så brinner den där brinnande lågan lite intensivare och jag tror i mitt naiva sinne att Han har kommit fram till ett annat beslut.
 
Ett beslut som gynnar mig.
 
Jag hoppas.
Hoppas.
& hoppas.
 
Jag hoppas så innerligt att telefonen ska plinga eller att Han ringer. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag vet att han inte hör av sig när han är nykter & har sin dotter.....Jag vet vart han står.
 
Det gör så förbannat ont just nu.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0