Darkness

Sitter hemma och lyssnar på lite Johnny Cash,målar naglar & spelar gitarr om vartannat. Väldigt meningslös idag.
Satt och tänkte på en grej precis.

Jag träffade en kille för ett tag sen när jag hade besök från Strömstad och vi var ut i kroglivet i Karlstad. En skit fin kille. Skit snygg. Skit trevlig och socialt kompetent.

Lyckades få följa med honom hem den natten och vi hade en grym natt fylld med sexuella äventyr.

The perfect match skulle man kunna säga.

Jag menar: Hur ofta är ett one night stand bra?!

Hursomhaver.

Innan jag drog hem så låg vi och snackade i hans säng och så passade vi på att ta en snabbis innan jag drog. Ha de & vi hörs.

No strings attached.

Problemet som uppstod var att jag kände mig otrogen. Otrogen mot Han som inte vill ha mig. Han som gjort mig ledsen och besviken mer än en gång. Jag kände mig så jävla rutten när jag satte mig i bilen och körde hemåt. Vid detta tillfälle såhade vi inte lovat varandra monogami. Det löftet kom kort därefter. Han skulle inte vara med ngn annan och jag skulle inte vara med ngn annan.

Det var vårt gemensamma beslut.
Eller så var det väl jag som fick Han att ingå i den överenskommelsen för att få mig tyst för ett tag... Äsch jag vet inbe & jag vet inte heller varför jag sitter och spekulerar i det.....

Antar att den överenskommelsen är bruten & att Han knullar hejvilt.
(Tanken får mig helt illamående och kallsvettig-Han naken med en annan tjej?!!) Den däringa tjejen ska vara JAG och fan ingen annan! Ibland kommer jag på mig själv bli helt förtvivlad för att jag inte kan åberopa på den här situationen. Han har ju uppenbarligen gjort ett val.H

Hans tystnad säger mer än tusen ord.

Jag & killen från krogen hördes tiden efter vårt första möte och vi träffades även en gång för ett par veckor sen och tog en fika. Så jävla genomgo kille. Kändes totalt genuin. Han sträåckte ut sin hand och ville att jag skulle ta den.

Men jag kunde inte.
Jag drog mig undan.

Mina känslor och mitt hjärta tillhör en annan.

Som jag sa till Tj för ett tag sedan; Man väljer inte vem man blir kär i. Man får helt enkelt följa sitt hjärta.

Jag kan inte tvinga mig själv att bli kär. Jag har skit svårt att bli kär. Kär sådär riktigt på riktigt. Jag är så jävla skadad efter de destruktiva och trasiga förhålladen jag haft... & när jag väl blir träffad av Amors pilar så är det inte ömsesidigt eller massa om & men & kansken och tomma löften....

Vad fan är det för fel?