Darkness

"Hej.

Det finns så mycket som ej blivit sagt & så många frågor som fortfarande väntar på svar. Detta brev är det sista försöket att försöka nå dig-att försöka få dig att förstå. Få dig att försöka förstå hur jag känner och har känt den sista tiden. Jag vet inte om du ens bryr dig, men för mig känns det väldigt viktigt att få sagt det jag vill få sagt. Jag kommer aldrig kunna gå vidare annars.

Jag bestämde mig efter vår snörpliga telefonkontakt förr förra söndagen att nu får det fan vara bra. Jag bestämde mig den kvällen att jag gråtit färdigt över dig. Att mina tårar aldrig mer skulle rinna för din skull. Att vår relation är över & att jag måste gå vidare.

Så jävla dåligt jag mått över dig de senaste två månaderna,så jävla många tårar som fallit längs mina kinder & så mycket känslor som raserat mitt inre. Jag vet att du sa till mig väldigt tidigt att jag inte skulle bli förälskad i dig. Men som jag även sa till dig:-" Man väljer inte vem man får känslor för- Tyvärr." 

Så jag känner & har känt för dig. Saknaden,som bara blivit värre för varje dag som gått sen jag lämnade dig för sista gången. Kärleken för dig som bara blivit djupare & djupare. All längtan som fyllt mina dagar som blev till veckor & till månader. Tårarna som runnit för att jag aldrig förstått mig på dig. 

Jag fick aldrig grepp om dig- Om vem du egentligen var.

Jag har hela tiden velat tro det bästa om dig & hoppats in i det sista att Du skulle komma dig till sans och säga att Du ville ha mig. Att allt ditt avståndstagande var för att skydda mig från att bli sårad, tvingad till att göra uppoffringar & för att rädda mig från ett liv som Du bestämt att jag inte skulle leva. Jag ville så gärna tro att Du var förälskad i mig men att du ville mig väl genom att stöta bort mig.

Vad är egentligen sanningen? Var det sanningen du gav mig sist vi talades vid? Att Du inte ville ha mig? Att du aldrig känt något utöver de vänskapliga känslor du sa du hyste för mig? Att alla timmar vi delat inte fick dig känna något för mig? Att alla kvällar/nätter vi delat bara var ett sexuellt utbyte with on strings attached?

Jag har så jävla svårt att tro på det. Jag vill gärna tro att jag fick lära känna "the real u". Inga förskönade sanningar,lögner & falskhet. Jag vill så gärna tro att jag fick lära känna Dig på riktigt. & var så fallet så   Vet jag att Du inte är så känslokall som Du framställt dig själv den sista tiden. Den man jag fick lära känna var varm,kärleksfull,omtänksam,generös,älskvärd & bara helt jävla fantastisk. 

Vart tog Han vägen? 

Jag saknar dig.

Jag tänker på dig.

Jag drömmer om dig.

Jag är så totalt förälskad i dig & tomheten/längtan/saknaden jag känner efter vårt uppbrott är totalt jävla vansinne.

Jag hoppas du är nöjd med Ditt val & att du lämnade mig av rätt anledningar. Du satte punkt för det som hade kunnat blivit Vi. Jag hoppas att Ditt liv & framtid blir som Du önskar. Jag kommer tyvärr inte vara en del av Din framtid då jag väljer att vända dig ryggen. Jag vill inte ha Dig i mitt liv som en vän-Jag vill ha Dig i mitt liv som min älskade. Jag vet att Du förstår.

Personligen vill jag bara glömma Dig,allt vi delat & alla vackra minnen. Det bagaget är för tungt att bära & varenda gång jag kommer på mig själv tänka på dig så sticker det till i hjärtat & tårarna gör sig påmind. 

Du fick mig att kunna känna kärlek igen & Du fick mig att börja älska igen.....  

Ta hand om Dig & gör livet till det du önskar.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta & våra minnen går inte att radera.

Jag Älskar Dig.

<3

"