Darkness

Jag har fan ingenting att skriva om. Eller rättare sagt: Jag har ingen ork/lust till att skriva. Känner mig så märkligt uttömd på sista tiden.... Matt, orkeslös, inre stress, ångest trycket över bröstet har sakta men säkert åter igen tagit sin plats, nedstämd,dricker mer än jag borde.... På väg in i en depression känner jag.

Vill inte.
Vill helst sluta känna.
JAG HATAR DEN HÄR DELEN AV MIG SJÄLV.

Jag önskar så innerligt att jag kunde fötts med alla schackpjäser i båset, jag önskar att jag hade varit frisk. Det är så jävla svårt att förklara för folk som inte lider av den här skiten hur det verkligen känns. Det är bara några få som sett mig när jag rasat och i vilket skick jag blir det ångesten äter upp mig. För många kanske det låter som att jag gnäller och tycker synd om mig själv. Men i själva verket så har dessa människor inte en susning om hur det är att lida av depressioner eller att överhuvudtaget ha en diagnos.

Jag känner mig så väl och har på senare tag börjat känna igen symptomerna och försöker hantera det på bästa möjliga sätt. Man hittar sina knep för att försöka hålla balansen. Att inte falla nedför den däringa ökända klippan.

Åter igen. Det är svårt.

Svårt att hålla balansen.