Darkness

Jobbat sen 07 i morse och nu är jag hemma. Kort dag idag.

 

Ska på möte på arbetsförmedlingen kl 15.45 & då får jag veta om jag kommit in på C/E utbildningen.. Lite nervöst är det allt... Om bara saker går i lås som jag vill nu. DÅ kan jag slappna av. Men det är fortsatt många frågetecken och jag väntar fortfarande på många svar....

 

Only time can tell.

 

Saknad.

 

Vissa dagar går så mycket lättare än andra.

 

Saker som Händelser i vardagen, en låt som dyker upp på Spotify, någon som kommer in på ämnen jag helst inte vill prata om gör att jag får ont i hjärtat. Saknad gör ont. Jävligt ont. Man spelar alltid sitt huvud ett jävla spratt genom att tänka "OM" det bara hade varit så, "OM" jag bara hade gjort så,"OM" jag bara hade sagt så, skulle allt varit bra. Allt hade INTE varit bra.

 

Everything happens for a reason.

 

Jag har känt jävligt mycket på sista hur mycket jag saknar Anton. Jag saknar det vi hade som var bra. Jag saknar våra skratt & sättet han fick mig att må när vi hade det bra. Jag saknar hans sätt att röra mig & sättet han alltid sa :" Du är mitt troll för alltid...."  Det som göms i snö kommer upp i tö har jag hört & det är jävligt sant.... Jag har knappt tänkt på Anton sen all turbulens i sensomras & hösten, men nu när solen tittar fram, snön försvinner och "våran" tid kommer så känns det. Det känns så jävla mycket.

 

Helvetes jävla piss skit.

 

He´s all long gone, but he´s still here. If u know what i mean.

 

Jag kommer aldrig vilja se honom igen, jag vill aldrig mer prata med honom, jag vill aldrig mer röra honom, han äcklar mig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Samtidigt så är det så jävla snevridet att jag saknar honom. Men jag älskade honom & för mig så kommer han tyvärr alltid ha en plats hos mig, jag kan tyvärr inte göra någonting åt det... Men gudarna ska veta vad jag önskar att jag kunde göra någonting åt det....

 

Någonting inom mig är jävligt ledsamt idag, jag vet inte vad det är. Det gör ont i hjärtat, och jag har nära till tårarna hela tiden... Dålig dag i guess. Jag HATAR när jag inte vet varför jag känner mig nedstämd. Värsta jag vet. Ovisshet. Jag ska ju lixom känna mig själv bäst av alla, men uppenbarligen inte idag.

 

Någon som har ett svar till mig? Eller en idé?

Nu är ju våren snart här och då ska jag känna sprudlande energi och lycka.

 

Crash.

 

Nej fan, nu ska jag sluta grubbla, kommer ingen vart med det endå just nu.