Darkness

Kommer aldrig kunna förtränga. Kommer aldrig kunna glömma. Den dagen då mitt liv, puls & andetag stannade. Stannade på riktigt. Den dagen jag trodde jag skulle kvävas by my self. Utan hjälp av någon annan.

Jag har suttit och catchat upp med en gammal vän på Skype ikväll, pratat om livet, vad som händer, positivt och negativt, kärlek, knull och jobb. Druckit vin & öl, skrattat, gråtit & haft en riktigt bra kväll....

Jag fick veta ngt som jag inte var riktigt beredd på & som fick mitt hjärta att slitas i tusen atomer & fick mina tankar att föras tillbaka cirka 6 år. Den däringa dagen då mitt hjärta slutade slå.

På riktigt.

Jag var hemma med några polare, bodde i en central lya i Växjö, det var lillördag och vi satt hemma och förkrökade. Taggade till tusen för utgång och röj. Ett samtal senare och min värld rasade samman. Det däringa "röjet" var utbytt på en sekund mot förtvivlan, tårar och panik. Mamma ringde. Lät sådär kall, likgiltlig, nonchig. Frågade hur jag mådde, vad jag gjorde och vad jag skulle göra. In a blink of an eye så vräkte hon ur sig att hon hade K.O.L. Inte värre än så. Det var typ;" Hey, hur har din dag varit? En fråga du slänger ur dig över en kopp kaffe. Problemet var att detta var ett konstaterande. Det var lixom ingen fråga. Detta var ett faktum.

MIN MAMMA HADE FUCKING K.O.L!!!

Där och då stannade min värld. Hur fan kunde det vara möjligt? Jag visste att mamma hade astma, jag visste hon hade bronkit.... Jag visste att hon hade problem med andningen. Men va fan?! Kom igen? KOL?

Jag glömmer aldrig den kvällen, det samtalet och det som följde.

För att gå tillbaka ett antal år tidigare, närmare bestämt fem år. Låg i mitt flickrum, tittade ut genom fönstret, hade en deppig kväll och mådde allmänt skit. Det var en av de sista kvällarna jag bodde under samma tak som mamma, innan jag lämnade Skansvägen ,Rottne för sista gången.Ropade in mamma. Bad henne komma och sätta sig brevid mig i sängen. Jag tog hennes hand, tittade henne djupt i ögonen och gav henne det heligaste & ärligaste löftet någon någonsin kommer få och någonsin har fått av mig.

- " Mamma, den dagen du lämnar mig, så lämnar jag även detta jordeliv. Ingenting i denna värld kommer någonsin vara värt att leva för då du inte finns hos mig, du är det vackraste jag har och det det vackraste jag någonsin kommer få ha i mitt liv, jag älskar dig mest nu och för evigt....."

Den dagen mamma tar farväl så kommer jag oxå ta farväl. Jag kommer ALDRIG kunna genomlida och överleva den största förlusten av dom alla. Förlusten av min mamma. Bara tanken gör mig spyfärdig.

Mamma hade ljugit för mig i över ett halv år. Hon hade fortsatt rökt. Hon tog det inte på allvar, eller så levde hon bara i en jävla förnekelse. Jag var förbannad, ledsen, besviken, förtvivlad. Min jävla klippa hade lixom K.O.L. Och i tillägg hade hon ljugit för mig.

Sveket var ett faktum.

Någonstans där rann mitt liv mig ur händerna, jag visste inte vare sig ut eller in. Jag visste inte hur fan jag skulle kunna hantera den däringa hela absurda situationen. Jag pratade inte med mamma på flera månader. Som sagt sveket var ett faktum och jag hade ingen aning hur vi tillsammans skulle kunna genomlida skiten. Månaderna gick. Jag kommer ihåg att jag ringde upp mamma en kväll på jobbet och gav henne ett ultimatum. Det var verkligen ciggen & dö kvävandes till döds med en syrgastub vid sin sida eller mig och hennes potentiella barnbarn.... Det fanns och finns ingen jävla gråzon.

Kämpa för livet eller ge bara upp. Bespara de nära och kära tårar och smärta.

Diffus är perioden kring detta. Jag har bara vissa minnes fragment kvar. Sjukt tung period.

Efter många jävla om och men så är väl mamma rökfri idag. Men visst, allt är en defionitionsfråga. Jag bor inte ihop med mamma, vi lever ca 60 mil från varandra, jag kan inte ha koll på hennes alla steg och vad hon gör. Hon är vuxen och gör sina egna val.

Men faktum kvarstår dock. Jag har ingen familj, jag har bara min mamma och om det är något jag vill kunna ge mina barnbarn så är det en mormor. En riktig krutkärring till mormor och en sjujävla morsa DET vill jag ge mina framtida barn...

Ferdig med det.

Så.... Man har alltid ett val.

Du är ALDRIG ensam i valet du tar.