Darkness

Några dagar sen jag skrev nu. Märker att jag inte har lika stort behov att skriva av mig längre. Det är ju ett plus för mig, men för er som läser bloggen ett minus. Livet har gått vidare & jag har inte mått så här pass bra på fan vet när! Allt har börjat kommit i fas & jag börjar få en fungerande vardag.

Idag är första dagen som arbetslös & jag har vart på Komvux, Fk,Soc & Ams på möte. Sugen som fan att börja plugga till plattsättare och det har gått framåt på den fronten idag, det som är problemet just nu är finansieringen. Vill inte ha Csn lån. Hoppas på att jag kan få en lärlings anställning. Ska ringa Ayas chef i morgon och se hur möjligheterna ser ut=) Sen försöker jag få AMS att betala lastbilsbehörighet till mig. Har gjort en ansökan om det idag och i morgon ska jag lämna in ett intyg på mitt "funktionshinder" & ett intyg från ett åkeri som intygar att jag kan få arbete hos dom när jag avslutat utbildningen. Bara hålla tummarna nu och se om allt går i lås.

I morgon ska jag även söka några extra jobb som låg ute på Arbetsförmedlingens hemsida, just nu behöver jag alla stålar jag bara kan få in! Även om jag börjar plugga/jobba som lärling så kan jag endå jobba på helgerna!

Insåg en sak idag på mötet hos min handläggare Emelie på Soc. Jag har INGET som helst behov av att dricka längre. Vi kom in på tidigare problem och hur min vardag ser ut nu och om det är något jag behöver hjälp med, mer än den hjälpen jag redan får. Jag svarade att jag började bli nöjd med min tillvaro, bortsett från den delen att jag är "mellan två jobb". Samtidigt så bara känner jag glädjen att kunna säga att ";Fan, jag behöver inte dricka längre, jag behöver inte själv medicinera mer! Det bubblade upp inom mig av stolthet och glädje, att ÄNTLIGEN så kan jag kutta bort spriten utan några problem som helst. Jag har fan blivit befriad från en demon som förpestat min tillvaro i så många år! Medicinen Concerta har jag att tacka för det. Det behov jag hade tidigare att "stressa" ner med ett gäng bärs, Dämpa min ångest med en Whiskey finns inte i min vokabuläri mina tankar något mer. Som jag sagt tidigare så har Concertan öppnat en helt ny värld för mig, en värld som jag storm trivs i, ett lugn jag aldrig känt,gett mig en framtidstro och tron på att mitt liv kommer bli precis som jag vill ha det! Ingenting är omöjligt.

För två och en halv månad sen var ALLT svart. Jag hade aldrig i min värld kunnat ana hur ljus framtiden skulle komma till att se ut. Jag är en överlevare, jag är en kämpe och jag ger ALDRIG upp. Hela mitt liv har sett ut som en berg och dal bana, men jag har ALLTID tagit mig upp, hur jävla jobbigt det än må varit och hur jävla dåligt jag har mått. Livet är till för att levas och att ta vara på!

Just nu fokuserar jag på min kost, min träning, min framtida utbildning/arbete,musiken & mina vänner. Saker jag mår bra av,saker jag älskar.

PEACE.