"Wrong turn..."
Nu har mörkret börja infalla sig i livet igen... Fan oxå. Trodde det var färdigt med skit nu på ett bra tag framöver.... Well well... Så här har det fan alltid varit och kommer väl fortsätta vara i guess.
Har inte kunnat träna på en vecka för att jag överansträngt båda axlarna/vänster övre lår muskel. Största boven i dramat är att jag lyft massa fel på jobbet... Jag drack första gången på nästan tre månader i lördags. Hade Helloween fest och det var skit trevligt framtills att snuten dunkade på dörren sisådär kvart i tolv... Vi var på väg ut från lyan ner till krogen då dom lägligt kom. Men som dom sa, det fanns ingenting att anmärka på och ingen hög musik att klaga på.... Söndagen kom och vi satt här jag & några polare och det knackar på dörren, då står ena hyresvärden som tidigare hotat med att slänga ut mig åter igen och skriker att jag ska ut från lägenheten och repeterade ett flertal gånger att jag är sjuk i huvudet. Jag hånlog han i ansiktet och sa; Jag har advokat så lycka till", han stormade iväg och inom några minuter står åter igen snuten och knackar på dörren. En annan patrull. Klockan var sisådär 12 på dagen... Åter igen fanns det ingen hög musik att klaga på, men kärringjäveln under hade åter igen ringt och anmält om hög musik som åter igen inte existerade.... Jag går in i lägenheten och känslorna svämmar över då jag ser att fyllekärringen står och snackar skit med snuten, så jag slänger upp dörren och rusar ner och bara skriker i vanvett" Vad i helvete håller du på med kärringjävel?! Du tycker inte du har förstört mitt liv tillräckligt?!" Då tar den manliga snuten sats och tar tag i mig och menar på att det inte tjänar någon nytta att stå och skrika, när man inte kommer någonstans... Jag slet mig loss ur hans jävla grepp och rusade upp i lägenheten igen.
Jag är så förbannat jävla trött på att bli behandlad som boven i dramat, jag är så sjukt jävla less på att alla tar fylle/knark kärringen på större allvar än mig! Efter jag fick upprättelse efter förra vräkningsanmälan till Kronofogden så började jag leva i lägenheten igen. Jag fick tillbaka inredningslusten, jag insåg att jag har mina rättigheter och jag tänker inte må dåligt hemma i min egen lägenhet! Men nu är det alltså dax igen.Runda två. Pratade med min advokat idag och förberedde henne på en ny strid. Jag blir så jävla less!
Sen är allt oklart med jobbet med, får veta vecka till vecka om jag har jobb veckan efter. Nu börjar det dra åt i sömmarna och jag vet inte om jag har jobb nästa vecka. Det suger. Suger så jävla rejält. Ska söka jobb ikväll & se vad det finns.
Sen har jag sådan problem med min förbannade ekonomi, såna här problem har jag aldrig haft. Hela min jävla ekonomi rasade när jag blev sjukskriven i somras och nu står jag med efterskalven, räkningarna läggs på hög och brev efter brev från Kronofogden ramlar in i brevlådan. Jag har inte pengar. Jag måste prioritera vissa saker, så som bensin för att jag ens ska kunna ta mig till jobbet, mat för att jag måste överleva & snus för att hålla mig undan cigaretterna. Sen MÅSTE jag kunna göra saker som att åka iväg på grejer. Jag har aldrig på senaste åren behövt hålla i stålarna för att jag har haft så pass förspänt så jag kunnat göra vad jag vill... Jag inser inte mina begränsningar & det är så jobbigt!
Helvetets jävla fitt Anton, vissa dagar hatar jag honom mer än något annat jag någonsin hatat! Han fick mig att rasa. Han fick mig att gå under markytan och han fick mig att göra saker mot mig själv som jag inte gjort/velat göra på flera år. Jag kommer ALDRIG tillåta någon komma mig så nära någonsin igen. ALDRIG!
Det är mycket nu. Mer än vad jag printar ner här och nu. Saker jag MÅSTE hålla inom mig för det kan inte komma ut. & det är med jävligt jobbigt. För många berörda partner...Det här är platsen som jag låter mina känslor ta överhanden och det är här jag kan skriva av mig. MEN. INTE just om den här specifika saken. Just den här specifika saken tynger mitt hjärta, tynger mer än vad du kan ana. I ett tidigare inlägg så skrev jag att jag önskar jag kunde vara en känslolös jävla kall bitch, som inte kan känna några känslor och bara leva ensam med mina katter och mina gitarrer i ett hus långt in i skogen & bara ge fingret till omvärlden & leva och dö där ensam.
Jag önskar det åter igen. Nu mer än någonsin.
Har inte kunnat träna på en vecka för att jag överansträngt båda axlarna/vänster övre lår muskel. Största boven i dramat är att jag lyft massa fel på jobbet... Jag drack första gången på nästan tre månader i lördags. Hade Helloween fest och det var skit trevligt framtills att snuten dunkade på dörren sisådär kvart i tolv... Vi var på väg ut från lyan ner till krogen då dom lägligt kom. Men som dom sa, det fanns ingenting att anmärka på och ingen hög musik att klaga på.... Söndagen kom och vi satt här jag & några polare och det knackar på dörren, då står ena hyresvärden som tidigare hotat med att slänga ut mig åter igen och skriker att jag ska ut från lägenheten och repeterade ett flertal gånger att jag är sjuk i huvudet. Jag hånlog han i ansiktet och sa; Jag har advokat så lycka till", han stormade iväg och inom några minuter står åter igen snuten och knackar på dörren. En annan patrull. Klockan var sisådär 12 på dagen... Åter igen fanns det ingen hög musik att klaga på, men kärringjäveln under hade åter igen ringt och anmält om hög musik som åter igen inte existerade.... Jag går in i lägenheten och känslorna svämmar över då jag ser att fyllekärringen står och snackar skit med snuten, så jag slänger upp dörren och rusar ner och bara skriker i vanvett" Vad i helvete håller du på med kärringjävel?! Du tycker inte du har förstört mitt liv tillräckligt?!" Då tar den manliga snuten sats och tar tag i mig och menar på att det inte tjänar någon nytta att stå och skrika, när man inte kommer någonstans... Jag slet mig loss ur hans jävla grepp och rusade upp i lägenheten igen.
Jag är så förbannat jävla trött på att bli behandlad som boven i dramat, jag är så sjukt jävla less på att alla tar fylle/knark kärringen på större allvar än mig! Efter jag fick upprättelse efter förra vräkningsanmälan till Kronofogden så började jag leva i lägenheten igen. Jag fick tillbaka inredningslusten, jag insåg att jag har mina rättigheter och jag tänker inte må dåligt hemma i min egen lägenhet! Men nu är det alltså dax igen.Runda två. Pratade med min advokat idag och förberedde henne på en ny strid. Jag blir så jävla less!
Sen är allt oklart med jobbet med, får veta vecka till vecka om jag har jobb veckan efter. Nu börjar det dra åt i sömmarna och jag vet inte om jag har jobb nästa vecka. Det suger. Suger så jävla rejält. Ska söka jobb ikväll & se vad det finns.
Sen har jag sådan problem med min förbannade ekonomi, såna här problem har jag aldrig haft. Hela min jävla ekonomi rasade när jag blev sjukskriven i somras och nu står jag med efterskalven, räkningarna läggs på hög och brev efter brev från Kronofogden ramlar in i brevlådan. Jag har inte pengar. Jag måste prioritera vissa saker, så som bensin för att jag ens ska kunna ta mig till jobbet, mat för att jag måste överleva & snus för att hålla mig undan cigaretterna. Sen MÅSTE jag kunna göra saker som att åka iväg på grejer. Jag har aldrig på senaste åren behövt hålla i stålarna för att jag har haft så pass förspänt så jag kunnat göra vad jag vill... Jag inser inte mina begränsningar & det är så jobbigt!
Helvetets jävla fitt Anton, vissa dagar hatar jag honom mer än något annat jag någonsin hatat! Han fick mig att rasa. Han fick mig att gå under markytan och han fick mig att göra saker mot mig själv som jag inte gjort/velat göra på flera år. Jag kommer ALDRIG tillåta någon komma mig så nära någonsin igen. ALDRIG!
Det är mycket nu. Mer än vad jag printar ner här och nu. Saker jag MÅSTE hålla inom mig för det kan inte komma ut. & det är med jävligt jobbigt. För många berörda partner...Det här är platsen som jag låter mina känslor ta överhanden och det är här jag kan skriva av mig. MEN. INTE just om den här specifika saken. Just den här specifika saken tynger mitt hjärta, tynger mer än vad du kan ana. I ett tidigare inlägg så skrev jag att jag önskar jag kunde vara en känslolös jävla kall bitch, som inte kan känna några känslor och bara leva ensam med mina katter och mina gitarrer i ett hus långt in i skogen & bara ge fingret till omvärlden & leva och dö där ensam.
Jag önskar det åter igen. Nu mer än någonsin.
Kommentarer
Trackback
