Darkness

Såg jag somnade mitt i inlägget inatt. Så där, nu var första natten i min säng avklarad... Kändes konstigt att vakna där, samtidigt ville jag inte lämna sängen... Vaknade med att jag höll À;s tirsa lika hårt som när jag somnade. Helvete vad jag saknar honom, bortsett från alla jävla problem, hade vi många fina stunder, myskkvällar, kärleksstunder & goda skratt... Det var det första jag föll för, Antons underbara skratt & hur han fick mig att skratta. Ingen har fått mig att vara så glad som han. Vi var som två tonåringar i början av vårat förhållande, fjantade oss, kittlade varandra till tårarna kom, vi hade helt enkelt jävligt kul. Fan, kommer på mig själv att tårarna kommer. Jag kan inte låta bli. Jag önskar så innerligt att de skulle kunna fungerat mellan oss.... Jag vet inte om du läser min blogg Anton, gör du det så vill jag att du ska veta att jag älskar dig & jag kommer aldrig sluta älska dig. Jag tror att på visionen att det finns en som alltid kommer vara den stora kärleken & den mötte jag 26 år gammal, & någonstans kommer jag aldrig sluta hoppas på att den dagen kommer komma då vi hittar tillbaka till varandra.