"Times roll on, just roll with it..."
Haft en jätte fin kväll med Nödveit. Vi har spelat massa gitarr & druckit vin. En välbehövlig kväll. Vi har nästan gjort färdigt en låt, "Love Within". Känner mig jävligt nöjd med den, vi påbörjade den på fyllan för en vecka sen, skönt som satan att nästan ha slutfört den. Sen har vi påbörjat ett par andra! Det gör mig glad, jävligt glad.
Under tiden med Anton så tappade jag lusten att sjunga, att spela gitarr. Den var lixom aldrig 100% bra mellan mig och Anton överhuvudtaget. Den första månaden spelade vi och sjöng tillsammans, Anton är jätte duktig på att sjunga, ett instrument han alldeles för sällan använder. Det hade kunnat blivit så jävla bra. På alla plan hade det kunnat bli så jävla bra. Men nej. Det var inte menat att vi skulle ha det bra, det var inte menat att jag hade träffat mitt livs kärlek. Jag får bara gilla läget & ta det förvad det är. Ett stort jävla misslyckande & ett stort jävla misstag.
Livet måste ha sin gilla gång. & det är bara att rulla med det. & som i det här fallet så ser jag det som ett måste. Jag måste gå vidare,jag måste gå vidare med mitt liv.För min egen existens skull.
Jag ska för första gången på när fan vet jag, sova i min egna säng. Jag har inte förmått mig att sova i den pga att det ska vara jag och Anton som sover där. Ingen annan.Har sovit i soffan, där det känns mindre ensamt, en plats,min plats nerknarkad med tabletter & sprit.I 4 månader så har vi delat den sängen, älskat, skrattat, gråtit, hållt om varandra. Ikväll har jag & Nödveit rensat ur mitt sovrum,rensat ur Antons skit, hans grejer som fått en egen garderob så länge, tills jag ska bränna skiten, kastat eller ge bort. Men var sak har sin tid. Sen har vi rensat massa kläder som ska kastas eller ges bort, och sen resten in i garderoberna. Sen det viktigaste av allt.
Sängkläderna är avrivna och kastade i tvättkorgen. Sängkläderna som fortfarande doftar Anton & som fortfarande har våra gemensamma dofter och våra gemensamma minnen. Det kommer tvättas bort i morgon. Gone. Puts. Kaputt.
Jag vet att A lever vidare, han har det så gott han kan ha det med den lilla parasit horan som uppenbarligen betydde mer än mig, och jag MÅSTE gilla läget. Han har med all sannolikhet varit kär i henne hela tiden vi var tillsammans, och det gör ont. Jävligt ont. Men vad fan ska jag göra?! Frågan jag ställer mig är varför?! Om han nu velat ha henne hela tiden, varför bröt han inte med mig tidigare? DET verkar ju betyda mer än vad jag någonsin gjort. Äsch,va fan, vill jag veta? Känner mig helt klart färdigutnyttjad och urtvättad som det är. Fuck U.
FUCK U.
FUCK YOU!
Under tiden med Anton så tappade jag lusten att sjunga, att spela gitarr. Den var lixom aldrig 100% bra mellan mig och Anton överhuvudtaget. Den första månaden spelade vi och sjöng tillsammans, Anton är jätte duktig på att sjunga, ett instrument han alldeles för sällan använder. Det hade kunnat blivit så jävla bra. På alla plan hade det kunnat bli så jävla bra. Men nej. Det var inte menat att vi skulle ha det bra, det var inte menat att jag hade träffat mitt livs kärlek. Jag får bara gilla läget & ta det förvad det är. Ett stort jävla misslyckande & ett stort jävla misstag.
Livet måste ha sin gilla gång. & det är bara att rulla med det. & som i det här fallet så ser jag det som ett måste. Jag måste gå vidare,jag måste gå vidare med mitt liv.För min egen existens skull.
Jag ska för första gången på när fan vet jag, sova i min egna säng. Jag har inte förmått mig att sova i den pga att det ska vara jag och Anton som sover där. Ingen annan.Har sovit i soffan, där det känns mindre ensamt, en plats,min plats nerknarkad med tabletter & sprit.I 4 månader så har vi delat den sängen, älskat, skrattat, gråtit, hållt om varandra. Ikväll har jag & Nödveit rensat ur mitt sovrum,rensat ur Antons skit, hans grejer som fått en egen garderob så länge, tills jag ska bränna skiten, kastat eller ge bort. Men var sak har sin tid. Sen har vi rensat massa kläder som ska kastas eller ges bort, och sen resten in i garderoberna. Sen det viktigaste av allt.
Sängkläderna är avrivna och kastade i tvättkorgen. Sängkläderna som fortfarande doftar Anton & som fortfarande har våra gemensamma dofter och våra gemensamma minnen. Det kommer tvättas bort i morgon. Gone. Puts. Kaputt.
Jag vet att A lever vidare, han har det så gott han kan ha det med den lilla parasit horan som uppenbarligen betydde mer än mig, och jag MÅSTE gilla läget. Han har med all sannolikhet varit kär i henne hela tiden vi var tillsammans, och det gör ont. Jävligt ont. Men vad fan ska jag göra?! Frågan jag ställer mig är varför?! Om han nu velat ha henne hela tiden, varför bröt han inte med mig tidigare? DET verkar ju betyda mer än vad jag någonsin gjort. Äsch,va fan, vill jag veta? Känner mig helt klart färdigutnyttjad och urtvättad som det är. Fuck U.
FUCK U.
FUCK YOU!
Kommentarer
Trackback
