"Cleaning up my mess, cleaning up my life..."
Idag är en produktiv dag. Saker jag skulle gjort för längesen blir gjorda idag. Jag tar tag i kaoset.
För det första så håller jag på att plocka ihop A;s tillhörigheter, kläder, skor, smycken,skivor, jag är inte riktigt redo att kasta sakerna, men jag ska lägga dom i en svart sopsäck & lägga undan det tills den dagen jag orkar göra mig av med det. Jag känner att jag borde kasta det nu, men på något sätt måste tiden få läka alla sår. & den dagen jag är redo att göra mig av med det så gör jag det.
För mig så handlar det inte bara om att jag "gjort slut med killen", för mig handlar det om en stor förlust, min älskare, min bästa vän, min familj. Han jag skulle dela resten av mitt liv med. Jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt vuxna liv som på att Anton & jag skulle köpa hus, skaffa barn,köpa bil, älska varandra för evigt. Så för mig är det en jävligt mycket större förlust, då vi hade planerat allt & att jag aldrig älskat någon så enormt som jag älskade Anton. Allt har nu rasat och ingenting finns länge kvar av våra gemensamma drömmar och visioner. Vi skulle ut och backpackat i höst i Thailand, vi skulle flytta till Karlstad, köpa hus. Vi skulle skaffa barn. Jag sa till Anton väldigt tidigt i vårat förhållande att jag verkligen ville att han skulle bli pappan till mina barn, han skulle bli det perfektaste pappa! Den pappa jag aldrig haft, och det ville jag ge till mina framtida barn. Den dagen A blir pappa kommer han bli den bästaste pappan. Sorgligt nog kommer jag inte vara den som får dela den upplevelsen.
Jag känner stor förtvivlan och vanmakt men samtidigt en lättnad och beslutsamhet. Jag SKA glömma A, jag SKA gå vidare. Jag orkar inte gråta varje dag, jag orkar inte vilja skada mig själv, jag orkar inte vara full varje dag, jag orkar inte vara bakfull varje dag, jag orkar inte ge han mer av min energi! Jag är trött på att vänner ser mig lida och jag är trött på att prata om Anton & jag är trött på att han får mig att må som jag gör & gjort det senaste 4 månaderna....
Som jag skrev igår så skulle jag brytit vårat förhållande den dagen han var otrogen & ljög första gången. Efter den händelsen så gick vårat förhållande bara utför, men vi ville båda kämpa för oss på något vi ville tro på båda två. Även jag gjorde ett misstag, så jag försöker inte glorifiera mig att jag inte gjort något fel i vårat förhållande, men jag låg aldrig med den jag hade en fling med. Det var en på mitt förra jobb. Anton kunde aldrig släppa det som hände och det nötte sönder hans tankar hans huvud, så till den milda grad att det är idag en av anledniongarna till att det tog slut. Han kunde inte släppa taget om det som egentligen inte var något.
När Anton sa att han hade legat med en annan, så rasade min värld för några dagar. Men samtidigt så var det första gången han sa att han älskade mig. Sjukt på något sätt, att han var tvungen att knulla med en annan för att kunna säga att han älskade mig. Men jag tog en konkret beslut. Jag var tvungen att gräva ner det han hade gjort för att vårat förhållande skulle ha någon chans. Inte älta. Älta är det värsta som finns, och det leder bara till kaos och förtvivlan. Jag glömde, jag gick vidare & fortsatte älska Anton i större utsträckning.
Jag älskar Anton & jag hoppas och tror innerligt på att en dag kanske vi kan närma oss varandra igen & vara vänner, men just nu vill jag inte se honom, vill inte höra om honom & jag vill inte träffa honom. Vill och vill, jag kan inte träffa honom för mitt eget mående, det skulle bara göra saker värre. Jag har verkligen bestämt mig nu att det fan får vara bra.
Mitt liv har vart ganska upp och ner på det sistonde, inte bara A utan mycket i mitt liv är kaos. Så jag har fått börja äta Anti depp & har två behovs ångestdämpande mediciner som jag tar varje dag. För att jag behöver. Varje dag har jag ångest, ett molande tryck över bröstet, som ibland eskilerar och blir till ångestattacker. Jag sliter ngt fruktansvärt med det. Jag hatar tabletter, för jag tror inte på dom och jag har sett vad det gör med människor. Men jag är så pass svag nu så jag var tvungen att ta emot hjälpen. Tyvärr gör inte tabletterna den verkan som jag vill, blir påtänd ioch trött. Fruktansvärt trött. Sover 12 timmar i stöten. Jag hatar sova. Finns för mycket annat i livetatt göra än att sova bort skiten. Så idag ska en psykiatri läkare ringa mig vid 13.20 och se över möjligheten att testa andra medz.. Som fungerar bättre på mig...
Yeah.... Så sjukt skönt att skriva av mig, ett jävligt hjälpande sätt att komma över saker. Har skrivit två texter tillägnad Anton, ska arrangera klart låttexterna och göra musik till. Sen spela in dom. Hoppas att min läkeprocess är klar när jag slutfört dom....
Nu ska jag betala alldeles för sena räkningar och sen köpa några gröna växter och sen hem och fortsätta städa. Skrubba bort Antons lukt, ta iväg hans saker. Vill inte se något som tillhört Anton när jag är färdigstädad.
För det första så håller jag på att plocka ihop A;s tillhörigheter, kläder, skor, smycken,skivor, jag är inte riktigt redo att kasta sakerna, men jag ska lägga dom i en svart sopsäck & lägga undan det tills den dagen jag orkar göra mig av med det. Jag känner att jag borde kasta det nu, men på något sätt måste tiden få läka alla sår. & den dagen jag är redo att göra mig av med det så gör jag det.
För mig så handlar det inte bara om att jag "gjort slut med killen", för mig handlar det om en stor förlust, min älskare, min bästa vän, min familj. Han jag skulle dela resten av mitt liv med. Jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt vuxna liv som på att Anton & jag skulle köpa hus, skaffa barn,köpa bil, älska varandra för evigt. Så för mig är det en jävligt mycket större förlust, då vi hade planerat allt & att jag aldrig älskat någon så enormt som jag älskade Anton. Allt har nu rasat och ingenting finns länge kvar av våra gemensamma drömmar och visioner. Vi skulle ut och backpackat i höst i Thailand, vi skulle flytta till Karlstad, köpa hus. Vi skulle skaffa barn. Jag sa till Anton väldigt tidigt i vårat förhållande att jag verkligen ville att han skulle bli pappan till mina barn, han skulle bli det perfektaste pappa! Den pappa jag aldrig haft, och det ville jag ge till mina framtida barn. Den dagen A blir pappa kommer han bli den bästaste pappan. Sorgligt nog kommer jag inte vara den som får dela den upplevelsen.
Jag känner stor förtvivlan och vanmakt men samtidigt en lättnad och beslutsamhet. Jag SKA glömma A, jag SKA gå vidare. Jag orkar inte gråta varje dag, jag orkar inte vilja skada mig själv, jag orkar inte vara full varje dag, jag orkar inte vara bakfull varje dag, jag orkar inte ge han mer av min energi! Jag är trött på att vänner ser mig lida och jag är trött på att prata om Anton & jag är trött på att han får mig att må som jag gör & gjort det senaste 4 månaderna....
Som jag skrev igår så skulle jag brytit vårat förhållande den dagen han var otrogen & ljög första gången. Efter den händelsen så gick vårat förhållande bara utför, men vi ville båda kämpa för oss på något vi ville tro på båda två. Även jag gjorde ett misstag, så jag försöker inte glorifiera mig att jag inte gjort något fel i vårat förhållande, men jag låg aldrig med den jag hade en fling med. Det var en på mitt förra jobb. Anton kunde aldrig släppa det som hände och det nötte sönder hans tankar hans huvud, så till den milda grad att det är idag en av anledniongarna till att det tog slut. Han kunde inte släppa taget om det som egentligen inte var något.
När Anton sa att han hade legat med en annan, så rasade min värld för några dagar. Men samtidigt så var det första gången han sa att han älskade mig. Sjukt på något sätt, att han var tvungen att knulla med en annan för att kunna säga att han älskade mig. Men jag tog en konkret beslut. Jag var tvungen att gräva ner det han hade gjort för att vårat förhållande skulle ha någon chans. Inte älta. Älta är det värsta som finns, och det leder bara till kaos och förtvivlan. Jag glömde, jag gick vidare & fortsatte älska Anton i större utsträckning.
Jag älskar Anton & jag hoppas och tror innerligt på att en dag kanske vi kan närma oss varandra igen & vara vänner, men just nu vill jag inte se honom, vill inte höra om honom & jag vill inte träffa honom. Vill och vill, jag kan inte träffa honom för mitt eget mående, det skulle bara göra saker värre. Jag har verkligen bestämt mig nu att det fan får vara bra.
Mitt liv har vart ganska upp och ner på det sistonde, inte bara A utan mycket i mitt liv är kaos. Så jag har fått börja äta Anti depp & har två behovs ångestdämpande mediciner som jag tar varje dag. För att jag behöver. Varje dag har jag ångest, ett molande tryck över bröstet, som ibland eskilerar och blir till ångestattacker. Jag sliter ngt fruktansvärt med det. Jag hatar tabletter, för jag tror inte på dom och jag har sett vad det gör med människor. Men jag är så pass svag nu så jag var tvungen att ta emot hjälpen. Tyvärr gör inte tabletterna den verkan som jag vill, blir påtänd ioch trött. Fruktansvärt trött. Sover 12 timmar i stöten. Jag hatar sova. Finns för mycket annat i livetatt göra än att sova bort skiten. Så idag ska en psykiatri läkare ringa mig vid 13.20 och se över möjligheten att testa andra medz.. Som fungerar bättre på mig...
Yeah.... Så sjukt skönt att skriva av mig, ett jävligt hjälpande sätt att komma över saker. Har skrivit två texter tillägnad Anton, ska arrangera klart låttexterna och göra musik till. Sen spela in dom. Hoppas att min läkeprocess är klar när jag slutfört dom....
Nu ska jag betala alldeles för sena räkningar och sen köpa några gröna växter och sen hem och fortsätta städa. Skrubba bort Antons lukt, ta iväg hans saker. Vill inte se något som tillhört Anton när jag är färdigstädad.
Kommentarer
Trackback
