Darkness

Det typ värker i mitt hjärta. Värker för att jag saknar Han med stort H. Min självfrände. Min andra hälft. Jag önskar så innerligt att dagen snart kommer då han bryter med sin tjej. Hemskt att säga. Men jag vill leva med honom, jag vill vakna upp varje morgon och sa hans vackra ansikte och underbara ögon..

Jag skickade han ett sms för några dagar sen där jag bröt kontakten. Jag fick ett svar. Jag ville egentligen inte ha svar på det jag skrev. Allt blev så jävla verkligt när jag fick ett långt välformulerat sms tillbaka. Det r jobbigt för båda två. Känslorna finns där och vi båda vet att vi skulle få det så jävla fint tillsammans. MEN.

Han har en son.

En son som betyder mest i hela världen för honom och hans behov går ju självklart först och det är ju jul och allt nu...
Så man kan ju inte förstöra julefriden genom att bryta upp...
Det vore ju helt galet...

Hela julen skulle ju bli förstörd.

Till viss del förstår jag R, jag förstår hans tankesätt, för honom står mycket på spel, men för mig är det så självklart. Är du inte kär längre i den du är tillsammans med, även om det är mamman till ditt barn, du träffar en person som får hela din värld att gunga. Då tar du chansen.

Chansen till att få älska igen.

Spelar ingen roll om du känt personen i 5 minuter.

Känns det rätt så gör det.

Visst, jag är en väldigt impulstagande människa,men jag anser att när man känner att det är rätt så är det rätt.

Jag saknar han väldigt mycket idag. Tänkt hela dagen på hur vårat liv skulle kunna sett ut.

Om det blir vi en dag, när kommer det bli?

Även om vi brytit IGEN, för 3-4 gången så känns den här gången på allvar. Väldigt på riktigt. MEN. Jag vet samtidigt att vi kommer mötas igen om det är menat att det ska vara vi.

Jag har satt mitt liv i play igen, hade det pausat för ett tag för hans skull. Men på något sätt så är mitt liv endå ofrivilligt pausat.

Jag vill inte titta åt någon annans håll, jag vill inte ligga med någon annan, jag vill inte känna någon annans beröring och jag vill inte höra någon annans röst.

Men samtidigt så vill jag gå vidare. Men jag kan inte.Inte just nu. Jag vill vänta. För ngonstans inom mig så vet jag att våra vägar kommer korsas snart igen.

Vi är som två magneter.
Vi kan inte hålla oss borta från varandra.
Vi delar en passion & en bubblande attraktion för varandra.

& jag saknar dig mer och mer för varje dag som går....