"Memories of a child..."
Skön dag. Varit & badat & solat hela dagen, först på Seläters badplats & sen åkte vi in till stan & käkade på Heat & sen ut till Färingen för lite eftermiddags bad.
Lova ville inte åka med Angela hem, hon ville sova över hos mig & umgås med mig & Mela. & så blev fallet. Åkte och handlade lite kvällsfika & sen hem till mig & bäddade ihop sofforna & laddade ner Lorax. Så jävla härlig unge Lova, hoppas man själv kommer få ett sådant charmtroll den dagen det blir aktuellt....
Barns minnen det är ett fenomen. Vissa ord & meningar fastnar så fort. & vissa händelser & människor raderas aldrig bort. Som Anton....
Vi sitter i bilen hem från Färingen & ska handla & så tittar Lova på mig och frågar om man bara kan få ett barn ur magen..Jag svarar henne att det är ju lite beroende på hur många barn man vill ha, vissa vill ha ett medan andra vill ha tio... Lova tittar upp på mig igen och frågar-"Ska inte du ha barn....?"-"Jo, en dag när jag träffat rätt kille...." Lova tittar på mig undrandes och frågar-" Men är inte du och Anton fortfarande kära?... Jag blev helt tyst. Hmmmade fram något och jag blev helt ställd mot väggen. Vad fan ska man svara? Jag hasplade ur mig något mumlande till svar, typ att vi var kära, men att vi inte kunde vara tillsammans för att vi bråkade så mycket... Just där och då nöjde hon sig med det svaret.
Vi kommer hem och käkar,kollar på Lorax & Lova hade jävligt svårt att komma till ro i soffan. Så jag bäddade ner henne i sängen och lag mig brevid henne, sa god natt & jag älskar dig och hela den biten... Då börjar Lova prata om när jag och Anton var barnvakt åt henne, att hon sov i mitten av mig och Anton,vad vi hittade på, att vi var ute och fiskade ETC... Jag frågade Lova om hon saknade Anton...svaret var hjärtskärande. -" Ja, jag saknar Anton... Jag blev helt tårögd och sa att jag saknade honom minst lika mycket som henne... Då kom tårarna. Då fortsatte hon att prata om en annan gång när jag skulle natta henne och jag hade precis blivit tillsammans med A & vi låg och kollade på bilder av honom i min Iphone & hur gärna hon ville kolla på hans bilder igen... Jag svarade att vi gör det i morgon när vi vaknat.... Det räckte just där och då igen. Med det svaret somnade hon....
Jag låg brevid henne ett tag efter hon hade somnat och lyssnade på hennes andetag och minnen började dyka fram på min näthinna. Bra minnen. Saker jag & A gjorde tillsammans som var bra. När vi var glada, när vi skrattade ihop & när vi älskade.... Våra framtida planer om barn... Vi ville ha en Lova. Ett barn gjort av kärlek och som var det lilla charmtroll Lova är. Anton älskade henne med. Han var så bra med L, kommer bli världens bästa pappa en dag.
Heartbreaking.
Whatever... Nu sitter jag här ensam med mina tankar igen. Ska nog gå in & lägga mig hos Lova och somna. Vakna till en ny dag. Utvilad & beredd på en ny dag full av glädje, stoj och lek.
Lova ville inte åka med Angela hem, hon ville sova över hos mig & umgås med mig & Mela. & så blev fallet. Åkte och handlade lite kvällsfika & sen hem till mig & bäddade ihop sofforna & laddade ner Lorax. Så jävla härlig unge Lova, hoppas man själv kommer få ett sådant charmtroll den dagen det blir aktuellt....
Barns minnen det är ett fenomen. Vissa ord & meningar fastnar så fort. & vissa händelser & människor raderas aldrig bort. Som Anton....
Vi sitter i bilen hem från Färingen & ska handla & så tittar Lova på mig och frågar om man bara kan få ett barn ur magen..Jag svarar henne att det är ju lite beroende på hur många barn man vill ha, vissa vill ha ett medan andra vill ha tio... Lova tittar upp på mig igen och frågar-"Ska inte du ha barn....?"-"Jo, en dag när jag träffat rätt kille...." Lova tittar på mig undrandes och frågar-" Men är inte du och Anton fortfarande kära?... Jag blev helt tyst. Hmmmade fram något och jag blev helt ställd mot väggen. Vad fan ska man svara? Jag hasplade ur mig något mumlande till svar, typ att vi var kära, men att vi inte kunde vara tillsammans för att vi bråkade så mycket... Just där och då nöjde hon sig med det svaret.
Vi kommer hem och käkar,kollar på Lorax & Lova hade jävligt svårt att komma till ro i soffan. Så jag bäddade ner henne i sängen och lag mig brevid henne, sa god natt & jag älskar dig och hela den biten... Då börjar Lova prata om när jag och Anton var barnvakt åt henne, att hon sov i mitten av mig och Anton,vad vi hittade på, att vi var ute och fiskade ETC... Jag frågade Lova om hon saknade Anton...svaret var hjärtskärande. -" Ja, jag saknar Anton... Jag blev helt tårögd och sa att jag saknade honom minst lika mycket som henne... Då kom tårarna. Då fortsatte hon att prata om en annan gång när jag skulle natta henne och jag hade precis blivit tillsammans med A & vi låg och kollade på bilder av honom i min Iphone & hur gärna hon ville kolla på hans bilder igen... Jag svarade att vi gör det i morgon när vi vaknat.... Det räckte just där och då igen. Med det svaret somnade hon....
Jag låg brevid henne ett tag efter hon hade somnat och lyssnade på hennes andetag och minnen började dyka fram på min näthinna. Bra minnen. Saker jag & A gjorde tillsammans som var bra. När vi var glada, när vi skrattade ihop & när vi älskade.... Våra framtida planer om barn... Vi ville ha en Lova. Ett barn gjort av kärlek och som var det lilla charmtroll Lova är. Anton älskade henne med. Han var så bra med L, kommer bli världens bästa pappa en dag.
Heartbreaking.
Whatever... Nu sitter jag här ensam med mina tankar igen. Ska nog gå in & lägga mig hos Lova och somna. Vakna till en ny dag. Utvilad & beredd på en ny dag full av glädje, stoj och lek.
Kommentarer
Trackback
