Darkness

"And in unbearable shame, enlighted by your fathomless dark
I kneel unto thee, father, i am opened
Let your daggers pierce through and their poisonous grace be unleashed
through these hungering veins
The impurest of blood, the greatest of pains!!!"


(Watain-"Devils Blood")


Dregel, dregel & ännu mer dregel. Munnen och halva ansiktet är paralyserad av tandläkarbedövningen och jag är helt slut. Detta är något av det värsta jag varit med om. Kom till tandläkaren vid kvar i två och när jag satt i väntrummet fylldes hela jag av en sådan sjuk ångest, redan i väntrummet började tårarna rinna. När jag sedan kom in & lag mig i stolen, så fick jag en jävla ångestattack och började stor lipa. ALDRIG MER. Fy faaan!
Själva utdragningen tog cirkus en halv timme, pga att tanden var halvt som halvt sönderrutten så var det svårt att få upp skiten med tången. Men nu är det gjort, magen kurrar och jag får inte äta på minst en timme till. SKIT KUL. Blodet bara sprutar i munnen och allt smakar fucking järn. Helvete, vill hem och dyka ner i sängen och stanna där tills det är bra. Blir så sjukt självömklig. Men NEJ, Sörensen måste plugga och fokusera på det hon ska göra och sen ska hon ut på Universitetet och FÖRSÖKA sjunga och lira lite musik. Känns inte så motiverande just nu.