Älskade mor.........
Ringde mamma förmíddag & får veta att hon är inlagd på sjukhus. Hon blev hämtad av ambulans igårkväll vid sex tiden.... Pga hjärtflimmer. Senaste två åren har varit kantade ned sjukhusbesök pga hennes KOL som hon dragits med i två ½ år & hjärtat. Det har varit lunginflammationer,hjärtflimmer och hjärtoperation. Det är så sjukt jävla tungt för man står handfallen och vet inte vad man ska göra. Jag älskar min mamma mest av allt här i världen, då jag alltid bara haft mamma och vi står varandra jävligt nära och jag kommer alltid vara hennes "lilla sladdis". Hennes närvaro gör mig glad och varm inombords och den dagen hon inte finns längre...ja.... jag vette fan vad jag kommer göra... Jag vill inte ens tänka tanken. Det kommer knäcka mig totalt. Mamma ÄR mitt allt.
Troligtvis så kommer hon få åka hem i morgon, hon skulle få träffa en läkare och gå igenom provsvaren och andra saker. Jag verkligen hoppas att dom kan gå i botten med detta och få veta vad som ligger i grunden för all skit hon får gå igenom... Något som vekrligen tynger mig är att hon tar så lätt på saker, rycker på axlarna och säger "Ewa bli inte orolig nu, detta är ingen fara..." ALLTID kör hon med den. Medan jag VET att inombords på henne så gnager det en oro som hon inte vill visa för andra. Framför allt inte mig. Därav ljög hon för mig i över ett halvår tills hon berättade sanningen att hon hade KOL.
Mamma har slutat röka nu och det går framåt, men jag vet inte, det kan ju vara för sent... Senast förra veckan hade hon fått uppkört av ngn jävla läkarstudent att hon led av "svår KOL". Men ingen förklaring till varför det skulle ligga till så. Fan jag mår illa. Jag hatar denna jävla sjukdom och jag hatar att ha tanken att jag kommer förlora mamma en dag..........
FUCK IT!
Hej Ewa.
Min moror hade Kol och jag vet hur du känner dig.
Mormor var mitt allt.. hela min värld.
Jag kan inte säga så mkt för att det ska kännas bättre.. det kan ingen.
Men Du vet i alla fall att du inte är ensam om att
känna som du gör.
Jag förlorade tyvärr mormor julen 2005 men jag viste ju att den dagen skulle komma och jag har spenderat hela mitt liv fram tills dess med mormor och är glad för alla år jag hade med henne.
Kom ihåg att du inte är ensam... jag vet hur det känns. Kram
Hey Nella!
Ja det är tungt somfan, sådan jävla förrädisk sjukdom det är alltså...
Tack för din kommentar, värmer att höra att du bryr dig=)
<3
Kan inte föreställa mig hur det är att vara i din sits just nu, men det är inget jag önskar någon. Hoppas din mamma blir bättre!
//Åsa
Du vet att jag är här. Bara ring! Hälsa mor från mig.
Kram.
Madde.
